Vem kunde tro att jag skulle vara där jag är idag för 1år sedan..

 

För 1 år sedan jobbade jag 240 timmar i månaden för att slippa mina känslor och tankar, när sedan sommaren

tog slut och jag slutade jobba så mkt så bröt jag ihop totalt, låg i sängen 20 timmar om dygnet och trodde att

livet va slut där.

Efter att ha varit en "fånge" i sitt eget liv och inte kunnat vara fri på flera år till att vara helt fri blev en alldeles för 

stor omställning för både kropp och själ.

Tack vare min älskade syster fick jag i mig middag varje dag, hon kom in till mig å såg till att jag klev upp ur sängen då hon kom från skolan och lagade mat åt mig som ja tyckte om.. Sen då ja ville gå och lägga mig igen så föreslog hon att vi skulle se på film tillsammans..

Utan henne skulle jag nog inte leva idag, för att vara helt ärlig.

 

Fick hjälp av en psykolog/samtalsterapeut som fick mig att kunna vända på steken iaf och flytta hem till mamma och pappa.

Där hemma hemma i "lägenheten" träffade jag A, som alltid var som en solstråle.

Började prata med honom, kunde prata i flera timmar i telefonen och det var de jag behövde.. En vän.

 

Umgicks som vänner ett tag, han hade nån oseriös flickvän och jag brydde mig inte då jag bara ville att vi skulle

vara vänner.

Sen hände det något, jag frågade en dag om jag kunde sova över där för att ja inte ville vara ensam hemma, sen dess har jag inte sovit hemma något mer.

Vi delade på en 120 säng i en hel månad, som bara vänner, och det fungerade.. Vi bodde typ tillsammans, han hade avslutat alla sina sk förhållanden men vi kom överens om att vi bara va vänner ;)

 

Den 29 november, på min födelsedag, åkte vi ut å firade mig.. Han kramade om mig med glimten i ögat och

det sa nog bara KLICK, sådär som man ser på film.. 
Sen den dagen va vi inte bara vänner, utan också väldigt kära och ett par :)

 

Ingen av oss kan ha förutspått vad som skulle hända, han är min perfekta, även solen har fläckar och det bevisar bara att man är mänsklig.

Jag lever i en dröm, min dröm, och jag hoppas att den aldrig tar slut..

 

Vårt lilla hjärta som ligger och sprattlar i min mage ger oss ännu mer kärlek och ja vet inte men jag är rätt nöjd där jag är nu.

Eget hus, en karl (förhoppningsvis blivande man), liten bebis och människor runt oss som står bakom alla våra beslut och som förstår.

 

Det var någon som sa till mig "NJUT! Du förtjänar att må bra och att få vara lycklig." och det ska jag göra!

 

Långt inlägg men jag va bara tvungen att skriva ut det jag har i huvudet :) 

Är bara så enormt kär, eller så är det gravidhormoner men vilket som så är jag lyckligaste tjejen på jorden ;D