Livet kan förändras drastiskt om man bara vill det.

Jag har varit sambo med världens bästa i ett halvår.

Tiden går så enormt fort, och när man tänker tillbaka att jag hade en depression förra sensommaren så kan man inte tro det om man träffar mig idag, har förändrats så otroligt mycket, både fysiskt och psykiskt.

Saknar att vara i stallet, vräka i mig färskost och den där likören på fredagkväll. Men vet ni, det är värt att vara utan det.

Ska börja rida en gång i veckan tänkte jag, bara få vara ute i skogen och lulla på med en häst som inte gör en fluga förnär.

Jag behöver naturen, den som varit min vän i lite mer än 16år. 

Livet förändras, och kommer alltid att göra, det gäller bara att hinna "enjoy the ride".