UPP OCH DIREKT NER

Jag trodde jag mådde bättre men tydligen inte, är på botten igen och bara gråter.
Så fort jag vill något och jag börjar få tro  att det faktiskt kan bli så som jag vill så är det någon som rycker undan mattan under mig så jag faller.

Jag vet inte vad jag vill längre, och det är väl säkrast, då kan ingen förstöra det iaf.

Red min älskade häst i skogen. Behövligt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback