Vad händer om man tar bort det man offrat allt för i hela sitt liv för att istället tillbringa all sin tid inomhus

med sin familj?

 

Jag har det stora svaret.

Man exploderar på insidan.

 

Jag har under hela min uppväxt prioriterat hästarna, ju äldre jag blev desto större uppoffring.
Det har betytt att jag har satt vänner på 2a plats, och lite senare även pojkvänner på 2a plats.

Gick i skola där de bara kryllade av hästar kring mig, var nog den bästa tiden i mitt liv, 

mådde som fisken i vattnet..

 

Men livet går vidare och man kommer till en punkt där det bara är att välja.
*Häst
*Son

 

Ganska lätt val, men det betydde också att hela min värld som ja byggt upp rasade ihop.
Har aldrig någonsin känt mig så tom i hela mitt liv... det spelar inte någon roll vad någon säger till

mig, det går in i ena örat och ut genom andra.

 

Det finns inte tid till att åka iväg så ofta som ja egentligen behöver för att må bra, jag är van att

tillbringa större delen av mina dagar i stallet.

Kan bara stå å mocka skit och tycka de e roligt.

 

Försöker hålla ut då ja vet att inom sin tid så kommer ja kunna vara där ja vill när ja vill. Men det är bara

att vänta. Väntan är dock värre än att vara gravid, de va en baggis i jämförelse med det här.

Gissar på att de e rätt många i min närhet som känner av att de är ngt som inte stämmer, och det är

de här som gnager på insidan.

Efter regn kommer solsken