I brist på annat så tänkte ja skriva ett litet hästinlägg..

Ingen bebis än alltså. (10 dagar över tiden idag)

 

Skillnad på hästfolk och hästfolk, de finns dom som sysslar med islandshästar, trav, galopp, western, körning och ridning.

Och inom ridningen dressyr och hoppmänniskor (även hobbyryttare).

Alla gör vi olika, men det betyder inte att någon gör fel, tvärtom är alla duktiga på sin sak, och oftast så håller man sig i "sin" kategori och låter alla andra vara ifred.

 

Hästsporten är så enormt stor och varierande, och det är det som gör hela saken lite rolig.

Jag började min lilla hästresa när jag bara var en liten bebis, min mamma lånade en shetlandsponny som hon knöt fast i barnvagnen på promenader, då jag började gråta i vagnen så stoppade ponnyn ner hela sitt huvud i

vagnen, frustade så ja blev alldeles blöt och i det ögonblicket blev jag tyst och nöjd, flinade bara och slutade

gråta.

 

Är man en hästmänniska så kommer man alltid att vara det, mer eller mindre, det är en livsstil.

Har sedan 9års ålder alltid haft egen häst, skaffade nya och sålde gamla då jag och min syster allt

eftersom växte ur våra ponnysar.
När jag sålde min sista ponny tänkte jag vara utan häst och koncentrera mig på skolan, det gick en månad tror 

jag så hittade jag en annons på en hästsida på en jättefin häst i Kalmar..

Skämtade när jag sa till min rumskompis att vi skulle åkt å kollat på den för skojs skull, hon hakade på direkt 

och innan ja visste ordet av så satt vi på ett tåg på väg ner till Kalmar.

 

Hästen jag mötte där, visade sig vara min andra hälft i hästväg, busig, lättlärd och ett stort hjärta.

Min drömhäst. 

Hem och fundera, hästen besiktigades och efter jul (3 månader efter ja sålt ponnyn) stod Kozca på skolans inackorderingsstall.

 

Den hästen lärde mig allt hon kunde, och jag lärde henne allt jag kunde och lite till.

 

4år i min ägo fick hon vara, från att vara busig och enmanshäst till att kunna fungera på en ridskola.

Jag hoppas jag kan få ha henne som min egen en vacker dag igen.

 

Efter hon såldes har jag inte haft fler hästar, det är alltså ganska precis 6 månader sedan, och jag drömmer och drömmer att jag en dag ska få komma tillbaka som hästägare igen, och fortsätta min egen utbildning

och få bilda ett team med en ny häst.

Har lite abstinens ska jag ärligt erkänna, men jag måste hålla ut för min och den lille som ligger i min mages skull, kanske en dag att ja till å med kan få skaffa en liten shetlandsponny som också gav mig mitt stora intresse.

 

Långt inlägg men ja va tvungen att skriva ut lite häst ur min skalle ;)