Är helt virrig och vet inte riktigt vem jag är längre, dagarna går ihop, vet knappt vilken dag det är.

Söker lite jobb här å var, funderar på framtiden och betalar en massa räkningar.

 

Vet inte om ja vill fortsätta med sjuksköterskeutbildningen, ändrat mig sen Alvin kom.. 
Att bli stallchef/hästutbildare/ridlärare har alltid varit min högsta dröm men då betyder det att jag måste

flytta till skåne för plugg 1år sen till Västerås för ytterligare 2år.

 

Känns som om de får läggas på is och börja jobba istället så länge.. 

 

Trivs inte i huset då de verkar som om de bara går emot oss, uppvärmningen krånglar vilket resulterar i 

sjukt mkt onödiga räkningar, har renoverat ALLT och ändå är de hur mkt som helst kvar.

Ett hus som va billigt ifrån början är nu på gränsen till riktigt dyrt.

 

Känns som om alla möjligheter man får tar man men dörrarna stängs precis framför näsan på en, 

inga utvägar, och bara senvägar.. 

Och ett problem kommer ju oftast inte ensamt tyvärr..

 

Men men saker brukar lösa sig, bara frågan om de gör de den här gången också "/