Red kozca för sista gången i torsdags, även om ja visste att ja skulle få ont så va det värt varenda minut.. Hon va såå fin, skrittade och travade bara såklart men de lilla ja gjorde med henne ställde hon upp på till 500%.

Jag kommer aldrig hitta en sån häst igen, inte som kommer ha det där lilla extra som gör att man får ett speciellt band..

Körde henne till nya ägarna igår, de va en typisk "hej jag mår inte bra dag", grått och regnigt.

Hon gick ju iaf på transporten rätt snällt och när hon kom in i stallet så verkade de bara rätt.. 

Pappren skrevs och så åkte vi igen. Inte en enda tår har jag fällt sen jag åkte upp, för de känns så rätt, lustigt hur de kan sluta.

Hon hamnade hos Skellefteå Ridklubb och kommer lära massor av ungdomar det hon lärt mig och Ida å hon blir nog en stor favorit :) 

Kanske en vacker dag så står hon hemma hos mig igen, med grå hårstrån i pannan och med glimten i ögat. 

För alltid min älskade Niccozca V, tack för allt!